Jag arbetade med Marie. En kvinna som lever för sig familj. Vi satt i kontorslandskap och jag visste allt om hennes privatliv. Jag kände till alla planer till helgen och hur det gick för hennes dotter i skolan och sporter.
Jag införde att vi bjuder på fika. Hon tog med sig fröknäcke. Jag fick receptet.
Igår letade jag efter det. Jag misstänkte att det fanns i min pärm. Där fanns det inte. Jag tittade i högen med lösa papper inte där heller.
Jag visste däremot att jag inte kastar recept. Någonsin. Jag letade vidare och hittade det! Jag känner mig själv och min relation till mat. Jag kastar inte bort recept.
Det visar sig vara i princip samma recept som fanns på Ica.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar