Sparris

Det finns något fint i att laga mat för andra.

Det är en enkel kärleksförklaring. Det finns något tillfredsställande med att luta sig tillbaka och se när andra äter av det som man skapat.

Idag hämtade jag mina barn som jag kallar de fast de inte är mina barn utan ett par vänners barn. Lillgrabben älskar korvstroganoff. Jag menar är man tre år och uttalar att man gillar en viss maträtt när en annan maträtt är vid bordet och barnet äter rikligt så finns det någonting i det han säger. 

Jag har skapat ett enkelt och gott recept på det som lyder:

Falukorv

Gul lök

Grädde

Heinz ketchup

Salt och Vitpeppar

Det är givetvis så att man skulle kunna ta tomatpuré och rosta den en aning i ugnen och använda flera olika sorters korvar istället för falukorven som är svaret på vad landet lagom står för och använda nymalen svartpeppar och vitlök för att bredda smaken. Eller så gör man ovan recept som går på en kvart och i väntan på att riset ska bli klart kan man steka på lite sparris.

Om man är på det humöret kan man steka sparrisen i olivolja och lite honung för att få något extra när man varken hinner eller vill rosta tomatpuré i ugnen, avsluta med att strö över lite flingsalt.